Bella förstår våra lösenord hahahahahhahaha. Ni andra fula som fina, gamla som unga, feta som smala det är Ida här igen. Ni ba "neeeeeeeeeeej" eller tvärtom för jag är dökänd minus d och prickarna över ö:et. Vilket blir okänd. Totalt okänd. Iallafall. Hur är livet? Onödigt att jag frågar eftersom absolut ingen kommer svara. Nu är det så att bella nyss blogga åt mig så jag tänkte slänga in ett inlägg här åt henne för hon var så snäll. Prata nyss med henne på telefon, blir så otroligt glad av att höra hennes röst, jag svarar i telefon och det första vi gör är att börja skratta. Lycka! Är så glad med min baaabe. Vet att ni är avis på våran vänskap. Vi prata om killar, driv, vårat liv i L.A utan pengar, grisar, vad vi ska göra i sommar, mutthår... Ja precis allt med andra ord. Om ni undrar om vårat sista samtalsämne förstår jag er, men vi säger såhär.. Fråga inte. Nu kommer ni troligtvis tro att det är något perverst. Så jag lämnar det där. Jag och Bella vill ha honungsmelon. Fan va gott. Men har man råd? Nej. Och affären ligger långt bort och inga bussar går det heller. Jag bor mitt på landet för er som inte vet. Varför skulle ni veta det? Nu vet ni iallafall. Nu ska jag avsluta detta jobbiga inlägg med att berätta hur mycket jag älskar min bästavän. Vill ni veta? Mer än precis allting. Miljoner varv runt jorden, till månen och tillbaka. Älskar dig Bellis! ♥

Alla har sina stunder. Det här är mina och Bellas.